Var femte akademiker med utländsk bakgrund upplever att de utsätts för diskriminering minst en gång varje år, men bara hälften väljer att agera genom exempelvis larma till en chef. Det visar en rapport från Akavia, besvarad av 26 28 personer. De går att konstatera att tilltron till arbetsgivaren oftast ligger lågt i dessa frågor.
Diskriminering på arbetsplatsen är både ett juridiskt och ett praktiskt problem. Det är inte bara förbjudet enligt lag, utan bromsar också utvecklingen för både organisation individ. Trots att många akademiker, i synnerhet personer med utländsk bakgrund, har upplevt diskriminering på grund av etnicitet och religion i arbetslivet är det många som avstår från att rapportera detta till sin chef eller ledare.
Fackförbundet Akavia, som organiserar ekonomer, jurister, it-akademiker, samhällsvetare, personalvetare och kommunikatörer, har undersökt hur medlemmarna upplever diskriminering på grund av etnicitet och religion på sin arbetsplats. Frågorna som ställdes om diskriminering besvarades av 26 428 personer.
Det är vanligast att känna sig utsatt för diskriminering av en kollega (59%), medan knappt var tredje (27% respektive 28%) svarar att det är en chef och eller någon utomstående som utsätter. Ungefär var femte (17%) upplever sig utsatt av till exempel HR eller andra arbetsgivarrepresentanter.
Undersökningen visar på den okunskap som många gånger finns kring diskriminering i arbetslivet.
– Ofta handlar det om okunskap, inte om ovilja eller aktiv diskriminering. Men okunskapen bidrar till att medarbetares kompetens och erfarenhet inte tas till vara. Och den hindrar även medarbetare från att utvecklas själva i sin yrkesroll, säger Ulrika Husmark, professionsanalytiker på Akavia.
Genom att en så liten andel anmäler diskrimineringen till sin chef försvåras också arbetsgivarens möjligheter att göra något åt problemen.
– Chefer och ledare behöver förstå de subtila beteenden som kan upplevas som diskriminering, både i rekryteringsprocesser och i arbetsvardagen. Även om en situation inte är diskriminering enligt lagen, visar det på brister i arbetsmiljön. Kunskap och insikt är viktiga beståndsdelar för att skapa en inkluderande arbetskultur, säger Ulrika Husmark.
Läs hela rapporten här
